Etikett: Försäkringskassan

Försäkringskassan, jämmer och elände!

Det var ett tag sedan jag publicerade något på min blogg.  För att kunna skriva något måste jag känna någon form av engagemang, glöd, ilska eller allra helst känna mig munter och glad. Nåväl nu sitter jag här och är både arg men mest ledsen och orkeslös.

För ganska precis en månad sedan fick jag möjlighet tack vare Cancerrehabfonden till en veckas rehabilitering efter min cancer.    Det är jag mycket tacksam över då mitt landsting ej erbjuder detta trots att det finns nationella riktlinjer och vårdprogram som rör cancerrehabilitering och vikten av denna.

Tog således kontakt med min FK-handläggare som jag haft en längre tid och frågade hur jag skulle göra rent praktiskt då jag behövde vara borta från arbetet under en vecka. Samma handläggare vet också att det har inte varit helt lätt för mig att återgå i arbete på heltid. Samma handläggare har gått från att vara en mycket sympatisk människa till att på slutet låta som hon vore nära ett sammanbrott. Jag klandrar inte henne på något vis för jag har ju förstått att det är inte en helt enkel uppgift att tillfredsställa klienter, chefer och politiker. Nåväl hon svarade mig i falsett att jag måste fylla i en ansökan om förebyggande sjukpenning och att den fanns på nätet. Hon insåg dock själv att hon kanske tog i lite varför hon erbjöd sig att skicka blanketten hem. Läkarutlåtandet var klart sedan en tid varför jag returnerade min ansökan per omgående. Tänkte inte något mer på detta och under min rehabvecka blev vi påminda av personal om vikten att ansöka om förebyggande sjukpenning. Jag berättade att jag redan gjort detta och kände mig liksom lite duktig att jag hade luskat ut detta på egen hand.

Döm om min förvåning, eller näe nu ljög jag. Jag blev inte alls förvånad när jag hade fått ett brev från Försäkringskassan. Jag tappade sugen, jag blir ledsen och trött ända in i märgen. Brevet är nu skickat från en ny handläggare. Det framkommer i och för sig inte att hon är handläggare men ny för mig är hon iallafall. Hon har muntligen frågat den försäkringsmedicinska rådgivaren följande; -Kan behandlingen anses vetenskapligt beprövad och antas ha ett förebyggande syfte att förebygga sjukdom? Varpå denne svarar att -det saknas dokumentation som visar på behovet av förebyggande behandling i förhållande till bröstcancer. Goddag yxskaft! Ingenstans i mitt läkarutlåtande står det att denna patient (jag) behöver få rehabilitering för att inte få bröstcancer igen. Läkaren beskriver däremot mina besvär som jag har pga tidigare behandlingar och den behandling jag har nu. Hon har sedan tidigare skickat in läkarintyg för sjukskrivning som är så utförliga att intyget som varit på flera sidor går att tapetsera en vägg med.

Tankarna börjar nu att snurra då det även står om villkoren  för att få förebyggande sjukpenning. Rehabiliteringen skall ingå i en plan som är godkänd av Försäkringskassan. Vilken rehabiliteringsplan? Min handläggare som jag haft har jag aldrig träffat än mindre gjort en rehabiliteringsplan. Hon har sannolikt haft fullt upp med att skicka ut brev till klienter där det står att intygen inte är tillräckligt bra etc. Hur skall handläggarna ha tid med att träffa oss sjuka då?

I ett flertal landsting erbjuds patienten rehabilitering efter cancer. De följer alltså de nationella riktlinjerna och har avtal med olika rehabiliteringscenter.  De patienter som har oturen att tillhöra de mindre bemedlade landstingen som inte bekostar rehabilitering får förlita sig på att frivilliga donatorer som du och jag   bidrar med en slant till t ex Cancerrehabfonden. Tack vare just Cancerrehabfonden har jag fått en veckas rehabilitering med dagliga föreläsningar av onkolog, kurator, fysioterapeut och  barnmorska (sexolog). Vi har varit ett gäng kvinnor och vi har haft samtal i grupp och enskilda samtal. Jag grät för första gången sedan jag blev sjuk, vi grät och skrattade om vartannat.  Denna rehabilitering var absolut livsnödvändig för mig för att kunna gå vidare.

Jag har bekostat resan till Lydiagården i Skåne och bara resan var dyrare än New York tur och retur. Jag förlorar uppenbarligen ersättning för veckan jag var där men all kunskap, känslorna som kom fram och allanya vänner jag fick det kan ingen ta ifrån mig!

Annons

Mona Sahlin känner sig förföljd!

”Jag tror inte en människa kan föreställa sig vilket oerhört tryck hon har varit utsatt för. Hur svårt det har varit för henne-att i princip vara förföljd” Advokat Claes Borgströms uttalande om Mona Sahlins senaste ”misstag”

Uttalandet som gjorde att Claes Borgström för evigt kommer att bli ihågkommen. Jag vet inte om han hade otur när han tänkte men det finns åtskilliga grupper med människor i samhället som vet hur det känns att vara förföljd och som utsätts för oerhört tryck. Att då Borgström har mage att komma med detta magstarka påstående för att försvara en återfallsförbrytare är som att att han pissar på dem och oss.

Undertecknad hör till gruppen långtidssjukskrivna, jag tillhör de tärande med andra ord och jag har haft osmaken att dra på mig en bröstcancer. Jag har gått igenom en operation, cellgifter, strålning  och skall äta antiöstrogent läkemedel resten av mitt liv. Att gå genom dessa behandlingar tar hårt på hela kroppen. Man kan  drabbas av något som kallas chemobrain. Dvs cellgifterna påverkar inte bara cancercellerna utan även de friska cellerna. Som grädden på moset tillika detta antiöstrogena läkemedel som skall bidra till att jag uppnår en aktningsvärd ålder. Problemet är bara att jag inte mår så bra pga medicinen. Jag är trött, olidligt trött och orkar helt enkelt inte vara vaken så många timmar åt gången. Jag är varm som en kamin, det känns som om jag ensam skulle kunna försörja hela kvarteret med värme. Jag har ont i kroppen, den känns trött.  När kollegor sitter på sina rum med konvektorelement sitter jag med öppet fönster och linne. Jag har släpat in en säng på min expedition, allt för att kunna arbeta åtminstone några timmar om dagen. Jag har provat att arbeta 75 % och det gick…. Om jag fick sova en sväng i ovannämnda säng och sedan gå hem och sova i princip resten av dygnet.

Emellertid så tyckte min onkolog att detta liv  kanske inte var optimalt och insisterade därför på att jag skulle gå ned till 50 %. Han sade till och med att jag var normal, att det är så här man mår efter en sån här genomkörare. Jag har arbetat så sedan i somras och nu går jag hem efter fyra timmar, sover för att sedan ta en promenad och jag orkar  följa med och handla åtminstone någon dag i veckan. Jag har väntat på att få höra av Försäkringskassan, tro mig.  Jag menar, varför skulle  jag förskonas när människor med avsaknad av vitala kroppsdelar inte får sjukpenning, sjukersättning eller personlig assistens? När mina kollegor som är specialister i neurologi måste komplettera om och om igen och skriva tydligare sjukintyg,  om varför Beda Larsson 63 inte kan ställas till arbetsmarknadens förfogande efter att ha opererats i hjärnan och har bestående men efter detta. Vem vill överhuvudtaget ha Beda Larsson?  Jag kan faktiskt inte komma på ett enda yrke där  man klarar sig utan en hjärna i någorlunda så gott skick.
Nåväl,så kom då brevet från FK!  ” Vi kan inte godkänna ditt läkarintyg och har begärt av din läkare att det skall kompletteras.” Vad är t ex  en onkolog eller neurolog mot en handläggare på Försäkringskassan? Ingenting! Alla handläggare har nämligen en pensionerad, men still going strong, stafettande läkare bakom ryggen. Nån läkare som jobbat på vårdcentralen i Tibbleboda och har 40 års erfarenhet av  att behandla urinvägsinfektioner, bronkiter, fotsvamp och öroninflammationer. Denna läkare vet alltså bättre än en specialist inom t ex onkologi?

Det är politikernas fel att vården ser ut som den gör! Det är de som piskar FK som i sin tur piskar läkarna och tvingar dem att komplettera och komplettera intygen om och om igen. Det är politikernas fel att intygsskrivandet tar sådan tid att läkarna inte hinner ha mottagning  för patienter i den utsträckning som behövs. När jag alltså får höra hur politikern Mona Sahlin känner sig förföljd och att ingen kan föreställa sig hur det känns, då blir jag förbannad, riktigt förbannad!  Det finns massor av människor som är förföljda eller känner sig förföljda. Hon kan omöjligt lida av denna uppståndelse, för hade hon gjort det så skulle det stannat vid Tobleroneaffären. Jag menar det blåste ju väldigt hårt då, då var hon väl verkligen förföljd? Hon som tycker att det är kul att betala skatt, varför har hon skatteskulder? Varför betalar inte hon parkeringsböter, eller varför får hon ens parkeringsböter? Jag menar, vill man att folket skall ha förtroende för en så får man inte ens en bot. Så är det bara. Hur tänkte Mona när hon skrev ett intyg på att livvakten tjänade 120 000:- i månaden? Tänkte hon ” självklart skall grabben ha en lägenhet för tio miljoner, jag hjälper honom på traven” Det rimmar väldigt illa i mina öron. Hon har gjort medvetna felaktiga val om och om igen.

Jag själv  anser mig inte ha något val, vill jag hänga med ett tag till är det  bara att tugga i sig sina piller och få biverkningarna på köpet även om Försäkringskassan tycker något annat.