Funderingar från ett fikarum

I alla samhällen skapas regler. De ser olika ut i olika delar av världen, Sverige, städer eller arbetsplatser. Dessa regler skapas av oss själva. Det slog mig att i mitt eget fikarum har vi regler som nu är allmänt vedertagna. Nu tror ni att jag skall skriva om diskmaskinen, sopor etc, men nej det är inte så noga, det löser sig. Jag syftar på vårt korsordslösande bland annat.

Korsordslösandet

Varje rast har vi ett eller max två korsord på gång. Det skall vara svårt och man får inte fuska med vissa undantag, t ex du har en aning om vad ordet är men kan inte den rätta stavningen. Det är första regeln, regel nummer två är att du skall använda blyertspenna med stift 0.07, inte ovässad penna eller bläck. Skall det suddas används ett fräscht radergummi, dvs inte hårt och smutsigt. 20 personer sitter alltså och löser korsord och de som var riktiga noviser från början blir allt duktigare.  Det är ingen som på frågan; styre 4 bokstäver skriker typ regering längre. Regel nummer tre är att du får inte börja på ett nytt korsord förrän det första är löst men grejen är att dessa korsord är så svåra så de blir inte helt lösta om inte vi gemensamt frångår regel nummer ett. När regel nummer två brutits och korsordet har blivit fnasigt, solkigt av allt suddande och brukande av fel sorts pennor är det ingen som vill fortsätta så då fuskar vi för glatta livet och får då gå in på ett nytt fräscht. Regel nummer fyra är att man inte skall smyga in mellan rasterna och lösa lite själv. Det gör vi ändå, blir man ertappad så urskuldar man sig med att man skulle hämta lite kaffe eller dricka lite vatten.



Samtalsämnen 

Eftersom jag arbetar på sjukhus så finns det nästan  inget som inte kan nämnas under lunchen. Således berättar doktorn att han fick ett samtal om att barnet har mask i magen och att han nu undrar hur de ser ut varpå någon säger att de ser ut som spagetti, någon annan att de ser ut som riskorn. Detta medans vi avnjuter våra matlådor med pasta och ris, inga problem alls. Vi kan tala om magsjukeepidemier, kaskadkräkningar, variga sår och fotsvamp, inga problem. Men, man får på inga villkor sätta igång och prata om avsnittet av en serie som gick på tv under gårdagkvällen. För det första så är det nästan ingen som tittar på ett avsnitt i taget när det visas på tv utan man samlar ihop och sträckkollar vid tillfälle. Enligt regel 1 måste man alltså förvissa sig att alla som följer/tänker följa serien tycker det är ok att man pratar om den. Emellertid så är det så otroligt många bra serier som finns och snarlika namn och handlingar har de också. Därför händer det att man får  grönt ljus och så spoilar man eftersom kollegan trodde att det var en annan serie man talade om. Man vet att man gjort ett fel när kollegan vrålar ut ett neeeeej i falsett.


Vykort, tackkort och kort på barn

Hur länge skall tackkort sparas? En läkare bjuder i regel på fika sista dagen han arbetar på sin arbetsplats och då med ett käckt tackkort med frasen; Tack för den här tiden! Vi hade flera hundra sådana kort. Som bekant går det inte att läsa vad en läkare skriver så man vet inte riktigt vem som skrev dem så därför kastade jag dem förra veckan. Det kändes bra faktiskt men sen kom jag till nästa kategori, vykorten. Där har  ju faktiskt folk ansträngt sig och berättat om resmålet de varit på. Jag kastade dem också efter viss vånda men den slutliga kategorin och den svåraste är ju korten på alla barn. De som är nyfödda och de som fått klä ut sig till små tomtenissar för att pryda familjens årliga julkort. Dessa barn som vuxit upp och  som numera har problem med oren hy och humörsvängningar.  Ja, jag kunde ju  inte kasta dem så jag gömde dem under korsordshögen!

Annonser