Katten på råttan, råttan i sängen, sängen med morsan…

Kära mor är på besök igen. Trots ett ansenligt antal gästrum på gården har hon hitintills tackat nej till eget rum med motiveringen att det kan finnas ”rådisar”där. Den paniska skräcken för råttor och möss är även överförd på mig men på vår gård, där har vi inga råttor inomhus vilket jag också brukar tala om för henne. Detta tack vare salig Sivan, salig Elsa, må de få ta många råttor i sin himmel och så nu då Hurdy Gurdy.

Den paniska skräcken kommer sig av att vi bodde en gång i ett hus där det var så mycket möss så hade man varit ute i nån timme hade de små liven hunnit bygga en lyxlya i mattan, i mössan på hatthyllan, i stövlar, i dammsugaren, ja överallt. Att vi hade en gigantisk råttvajler gjorde dem ingenting.

Alltså så gör vi som vi brukar. Maken får ta ett gästrum, morsan och jag delar på dubbelsängen. Det har varit en lång dag för oss båda så vi somnar ovaggade. Klockan 02.00 vaknar jag av det ljud som fyllt min barndom, pip pip pip. Pulsen går nu upp till 200, jag tänker att jag inte får skrika för då kanske kärr… Jag menar kära mor får en hjärtinfarkt. Jag försöker urskilja var ljudet kommer ifrån när katten hoppar upp vid sängändan och korsar den med ett suspekt rörelsemönster för att sedan hoppa ned igen. Hördi  upprepar proceduren och nu tycker jag mig se att hon har nåt gigantiskt i munnen. Hon hoppar ned igen och så upp en tredje gång och nu har ögonen vant sig vid mörkret och hon har något i munnen! Jag tänder lampan och Hördi blir så glad att hon galopperar upp på bröstet med den levande råttan och då skriker jag som om kniven sitter i mig. Då morsan är tämligen snabbtänkt även från ett sovande tillstånd så får hon inte en hjärtinfarkt utan förstår vad skriket betyder, nämligen råtta.

Vi står i sängen och skriker, katten släpper råttan, i sängen, katten lämnar oss. Maken sover som en sten och hör ingenting. Jag ringer till maken och skriker i luren; – det är en råtta i sängen du måste komma nu, på en gång! Maken står i dörröppningen och tittar sömndrucket, lite förvånat på sin fru och svärmor som står och balanserar i sängen och gallskriker. Jag ser att han tänker febrilt hur han skall ta sig ur detta för att få krypa ned i sin säng igen. Då går han fram och lyfter på morsans täcke och där ligger råttan som snabbt ilar iväg och gömmer sig under en kista.  Vi rycker åt oss våra sängkläder och beordrar honom att han får lägga sig med katten och råttan. Eftersom han är en mycket snäll man och kanske en aningens trött accepterar han erbjudandet och kryper således ned i sängen.

Vi går och lägger oss på nedervåningen men ingen av oss kan somna för vi inser ju, finns det en inkräktare kan det finnas flera och i sådana fall, var kommer de in? Vi hör hur det sladdar uppe på golvet, smäller och har sig. Hördi är glad och tar upp råttan ytterligare en gång i sängen för att visa herrn i huset. Då ger även han upp, lämnar katten med råttan och byter säng ytterligare en gång.  När gryningen nalkas är katt och råtta leken slut. Hördi har gjort sitt jobb och lämnat kadavret i ett intakt stycke som maken glatt står och viftar med i dörröppningen till vårt sovrum. Det är en stadig bit, ingen liten mus det där inte. Jag tänker att råttan måste haft det kalasbra här med tillgång till både hund- och kattmat och så slår det mig, tänk om det sitter ett gäng stackars råttungar och skriker mor, kära mor, var är du?

En reaktion på ”Katten på råttan, råttan i sängen, sängen med morsan…

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s