Sista timmarna som 40+

Jag är inte så mycket för bemärkelsedagar, i synnerhet inte mors dag, alla hjärtans dag och för all del mina egna födelsedagar. Bryter således inte ihop om jag inte blir uppvaktad. Hade därför inga planer för min egen 50-års dag. Tänkte lite praktiskt att vill nån fira mig så tar vi det till sommaren när man förhoppningsvis kan vara utomhus. Vaknade dock med ett ryck för nån vecka sedan och kände helt plötsligt att det blir ju skittråkigt att inte göra någonting alls. Slängde således iväg ett mass-SMS till de som jag faktiskt träffar ändå i vardagen, typ grannar och sånt, så nu blir det en middag på själva bemärkelsedagen. Själva kalaset kommer gå av stapeln i sommar och då är alla välkomna!

Att få fylla 50 är ingen självklarhet för någon men för undertecknad såg det lite skakigt ut för ett par år sedan när jag fick bröstcancer. Då planerade jag min egen begravning som inte på något vis var överdådig utan jag tänkte mig en kremering, fördela askan i två mjölkkartonger, tömma en av dem i stan, i minneslunden i händelse av om mina barn skulle vilja besöka denna vackra glänta och minnas tillbaka till sina ljuvliga stunder med kära mor. Den andra skulle tömmas ut typ i komposten i Jämtland, ungefär i det där hörnet alla män slår en drill en ljummen sommarkväll, efter ett intag av ett par kalla. 

Nåväl eftersom jag inte tänkte fira denna dag från början så bestämde jag och Åsa som fyller 50 tre dagar efter mig att vi skulle mötas i Stockholm för en trevlig helg. Vi har känt varandra i 43 år. Hon bor i Göteborg numera, vi träffas typ vart 10:e år. Här började nu tipsen spruta in från nära och kära om diverse revyer, musikaler och museer. Det var inget som vi var direkt sugna på utan lockades mer av ett schysst hotell, god mat och dryck. Flanerade således helt kravlöst i huvudstaden för att sedan avsluta kvällarna med mys på rummet. På lördagen anslöt Beda som vi inte träffat på 30 år. Kändes som om det var igår.  Kroppen är visserligen 50 men själen, ja den är fortfarande 15! Och ja! Vi är lika barnsliga fortfarande! 

2 reaktioner på ”Sista timmarna som 40+

Lämna en kommentar