Hjälp jag är en curlingförälder!

Ett år gammal krönika men lika aktuell nu… Turné på gång för de små liven. Frågade

de föräldrarna innan de bokade Stockholm en fredag och Göteborg på lördagen? Nej! Ordnar vi detta? Ja! Är det lätt att hitta en helg för att umgås med andra i sin egen ålder? Nej?

Hästfolk:

Du som alltid avskytt hästar är nu expert på vad alla pryttlar heter, köpt en stor bil med dragkrok för att kunna frakta runt de illaluktande barnen i bilen och med deras hästar i efterföljande finka. Du känner dig hatad av andra bilister eftersom ni åker i klunga till olika tävlingar. Från att ha haft dille på att shoppa kläder och skor är det ett minne blott. Varför köpa skor som man inte kan mocka i eller stå med på stallbacken? Kläderna skall numera vara sköna, praktiska och torka snabbt. Eftersom du jämt står och fryser på tävlingar så innebär det att garderoben är nu full med fleecetröjor och rejäla jackor ämnade för regn, blåst och hästskit. För övrigt om du mot förmodan skulle få för dig att köpa något snyggt till dig själv så kan du ge dig attan på att det sammanfaller med att ridstövlar etc är för små. Det finns inga pengar kvar. Pengarna går till hö och utrustning. Hästarnas kvadratmeterhyra är att jämföra med en lyxig lägenhet i innerstan. Er säsong tar aldrig slut, den bara pågår och pågår år ut och år in tills dottern eller sonen för den delen får för sig att det är roligare med killar och tjejer och börjar smygsupa som de andra barnen. I smyg drar du en lättnadens suck då du helt plötsligt har 4000:- mer på kontot, varje månad. Du slipper umgås med Rosamundas mamma som är odräglig eftersom hon pratar hela tiden… Om Rosamunda. Rosamunda är ett underbarn, är Sveriges nästa Malin Baryard, har A i alla ämnen och vill bli veterinär när hon blir stor. Din dotter hankar sig fram i skolan och har inga ambitioner alls.

Och så har vi fotbollsföräldrarna: 

Där är ju hela sommaren förstörd och framförallt vecka 29. Finns ingen annan på dessa föräldrars arbetsplats som kan få semester den veckan för då är det minsann Gothia Cup. Hela familjen förväntas dela det stora intresset och äldre och yngre syskon mutas för att överhuvudtaget följa med. De yngre går att muta med Liseberg medan den äldre mutas med cash. Här talar man om laganda men föräldrarna står och skriker åt domare eller andras ungar som är blindstyren, fetton, såll eller andra ”uppmuntrande” kommentarer. När det fotbollsspelande barnet i familjen drar på sig en korsbandsskada inför säsongen skriker far i huset , neeeeeeej! Mor torkar svetten från pannan och drar en lättnadens suck med ett visst dåligt samvete och börjar genast fundera på ett handikappvänligt resmål där man lätt kan ta sig fram på kryckor.

Hockeyföräldrar:

Hela vinterhalvåret är det träningar och cuper. Föräldrarna verkar nära en inre dröm att just deras telning skall bli nästa Foppa eller Kim Martin. De är ständigt bleksiktiga och D-vitaminfattiga eftersom de står och fryser i ishallen varje kväll. De som har döttrar måste antingen ta tjänstledigt eller vara uppe sent på kvällarna eftersom tjejerna får alltid de sämsta tiderna i hallen. Dessa ungar är överrepresenterade när det gäller mopedbilsägande. Är det för att de har det bättre ställt än alla andra?  Nä, min teori är att man i själva verket hatar att stå i ishallen inomhus och frysa fötterna av sig för att se hur ens lilla gullunge blir inskickad i sargen eller  får en skridsko i knävecket. Man belånar därför huset eller vad man nu har med ytterligare 200 000 och hoppas att det var välinvesterade pengar. Att just de har begåvats med Sveriges nästa Foppa och att han kommer återgälda allt.

Förberedelser inför skolavslutningar och studenter:

Här är det ingen hejd på vad som krävs av föräldrarna. Ingen vill verka sämre än någon annan förälder. Spelar ingen roll om ungen tillbringat mer tid i sängen än i skolan, nädå, det skall ändå ”firas”. Du måste vara ute i god tid, gärna i januari för att det skall bli den ultimata happeningen. Det skall fixas käcka plakat med foto på sonen/dottern som tagits 15- 20 år tidigare. Här gäller det att tänka till. Det i dina ögon det roliga kortet, när sonen krystande lägger sin första kabel i pottan, kan lägga total sordi på studentfirandet. Nej här får det vara så neutralt kort som möjligt, om det nu går att hitta. De springer ut på trappan, glada över att det är över. Det vimlar av släktingar med plakat, rosor, champagne och söta nallar. Trängseln är värre än på en Rolling Stones konsert. Trots detta, från trappan, lyckas de urskilja ”sitt plakat” med i deras ögon en vidrig bild på sig själva.  Resten av dagen snurrar tankarna i deras huvuden, vilka hann se deras plakat?

Emellertid så är det inte bara studentdagen som kostar pengar och engagemang.  Detta föregås ju av en bal där tjejerna helst skall ha skräddarsydda blåsor och sönerna kostymer eller smoking. OBS! Det måste vara en annan kostym på själva skolavslutningen, andra skor osv.  Villfarelsen om att söners studenter är billigare har jag blivit varse om.   Sedan tillkommer detta med transporten till balen. Många verkar haft en raggare i umgängeskretsen, det spelar ingen roll om man inte haft kontakt på tretti år men när dottern skall på bal skall det vara flott. Då ringer man Bengan, kallpratar och avhandlar de gångna tretti åren för att slutligen komma fram till själva ärendet, nämligen transporten av några små söta tjejer som skall göra storstilad entré till balen. Det går även bra med limousine eller någon annan fräsig kärra. Det går inte bra att som inre befäl hos polisen beordra kollega med piketbuss att frakta ungdomarna till balen. Därifrån går det bra, om det nu är i tjänsten så att säga. Ej heller andra utryckningsfordon.

Nåväl efter tjurrusningen på trappan och de obligatoriska överlämnandet av de sidenbandsklädda champagneflaskorna, nallarna och rosorna får du som förälder baxa dig ut i från trängseln för att sedan stressa hem för att lägga sista handen vid den mottagning som förberetts under flera dagar (månader om du räknar in planeringen). Du hinner inte mer än att komma hem så kommer även dina föräldrar, med respektive och inte nog med dina svärföräldrar!  Två timmar för tidigt! De tre fruarna propsar på att få hjälpa till men är mest i vägen.. Du längtar efter att svepa ett glas rött men eftersom klockan bara är ett på dagen och din pappas nya fru inte direkt spottar i glaset vill du inte ta risken att hon blir plakat innan mottagningen. När ynglingen (studenten) äntligen kommer hem ett par timmar för sent är dock han plakat. Efter att ha avlägsnat de tomma champagneflaskorna, rosresterna och nallarna ser du att där även finns vodkaflaskor, vilket förklarar det dåliga skicket på sonen.
Musikerföräldern:

Det är spelningar var och varannan helg och är det inte det så är det konserter man bara måste gå på då det är sista gången bandet spelar. Följaktligen blir biljetterna snordyra så du måste skicka till lite pengar till den plus boende etc.  Det är dock aldrig sista gången de spelar! De kommer inte sluta spela förrän de lägger näsan i vädret! Då din egen  lilla rockmusiker och bandet har spelningar måste de skjutsas. Har du tur får du reda på i tid att just du är den utvalde att få köra till Umeå,  i värsta fall dagen före. När du ändå skjutsar så vill du  ju givetvis kolla när de spelar. Men se det vill inte de. De tycker helst att man kan hålla sig i en utkyld bil på parkeringen och vänta. Där har jag dock satt ner foten, givetvis skall morsan in till varje pris och kolla. Det värsta är att jag kan inte gömma mig i någon folkmängd precis för i den här genren (punk). Så är det i regel bara de andra bandens medlemmar och arrangörerna som tittar (studsar) Således får jag alltså onda ögat från scenen så fort jag kommer in och vill värma mina fötter. Att få detta band till att sänka sig till att repa in några gamla godingar för att glädja en mor på hennes 50-års kalas finns inte på kartan!

På min tid fick man inte skjuts en meter ens, antingen liftade man eller åkte tre på moppen. Med föräldrarnas goda minne. Vi hade inga mobiltelefoner så vi var helt okontaktbara.  När föräldrarna trodde att man var hos käcka Eva och firade midsommar så var man i själva verket i Tylösand utan en krona på fickan. Om man mot förmodan fick ta in någon kompis hemma så höll man sig på sitt rum.

Jag vill inte påstå att det var bättre förr men nog fasiken gick det att planera in ett 50-årskalas!?

Som sagt 1 år gammalt, nu är jag snart 51. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Istället för ett kalas har jag uppvaktats från mars till november med flera kalas och middagar! Tack alla häst, hockey, slalom, studentplanerande och musikerföräldrar för ett fantastiskt 2017!