Månad: februari 2017

Mona Sahlin känner sig förföljd!

”Jag tror inte en människa kan föreställa sig vilket oerhört tryck hon har varit utsatt för. Hur svårt det har varit för henne-att i princip vara förföljd” Advokat Claes Borgströms uttalande om Mona Sahlins senaste ”misstag”

Uttalandet som gjorde att Claes Borgström för evigt kommer att bli ihågkommen. Jag vet inte om han hade otur när han tänkte men det finns åtskilliga grupper med människor i samhället som vet hur det känns att vara förföljd och som utsätts för oerhört tryck. Att då Borgström har mage att komma med detta magstarka påstående för att försvara en återfallsförbrytare är som att att han pissar på dem och oss.

Undertecknad hör till gruppen långtidssjukskrivna, jag tillhör de tärande med andra ord och jag har haft osmaken att dra på mig en bröstcancer. Jag har gått igenom en operation, cellgifter, strålning  och skall äta antiöstrogent läkemedel resten av mitt liv. Att gå genom dessa behandlingar tar hårt på hela kroppen. Man kan  drabbas av något som kallas chemobrain. Dvs cellgifterna påverkar inte bara cancercellerna utan även de friska cellerna. Som grädden på moset tillika detta antiöstrogena läkemedel som skall bidra till att jag uppnår en aktningsvärd ålder. Problemet är bara att jag inte mår så bra pga medicinen. Jag är trött, olidligt trött och orkar helt enkelt inte vara vaken så många timmar åt gången. Jag är varm som en kamin, det känns som om jag ensam skulle kunna försörja hela kvarteret med värme. Jag har ont i kroppen, den känns trött.  När kollegor sitter på sina rum med konvektorelement sitter jag med öppet fönster och linne. Jag har släpat in en säng på min expedition, allt för att kunna arbeta åtminstone några timmar om dagen. Jag har provat att arbeta 75 % och det gick…. Om jag fick sova en sväng i ovannämnda säng och sedan gå hem och sova i princip resten av dygnet.

Emellertid så tyckte min onkolog att detta liv  kanske inte var optimalt och insisterade därför på att jag skulle gå ned till 50 %. Han sade till och med att jag var normal, att det är så här man mår efter en sån här genomkörare. Jag har arbetat så sedan i somras och nu går jag hem efter fyra timmar, sover för att sedan ta en promenad och jag orkar  följa med och handla åtminstone någon dag i veckan. Jag har väntat på att få höra av Försäkringskassan, tro mig.  Jag menar, varför skulle  jag förskonas när människor med avsaknad av vitala kroppsdelar inte får sjukpenning, sjukersättning eller personlig assistens? När mina kollegor som är specialister i neurologi måste komplettera om och om igen och skriva tydligare sjukintyg,  om varför Beda Larsson 63 inte kan ställas till arbetsmarknadens förfogande efter att ha opererats i hjärnan och har bestående men efter detta. Vem vill överhuvudtaget ha Beda Larsson?  Jag kan faktiskt inte komma på ett enda yrke där  man klarar sig utan en hjärna i någorlunda så gott skick.
Nåväl,så kom då brevet från FK!  ” Vi kan inte godkänna ditt läkarintyg och har begärt av din läkare att det skall kompletteras.” Vad är t ex  en onkolog eller neurolog mot en handläggare på Försäkringskassan? Ingenting! Alla handläggare har nämligen en pensionerad, men still going strong, stafettande läkare bakom ryggen. Nån läkare som jobbat på vårdcentralen i Tibbleboda och har 40 års erfarenhet av  att behandla urinvägsinfektioner, bronkiter, fotsvamp och öroninflammationer. Denna läkare vet alltså bättre än en specialist inom t ex onkologi?

Det är politikernas fel att vården ser ut som den gör! Det är de som piskar FK som i sin tur piskar läkarna och tvingar dem att komplettera och komplettera intygen om och om igen. Det är politikernas fel att intygsskrivandet tar sådan tid att läkarna inte hinner ha mottagning  för patienter i den utsträckning som behövs. När jag alltså får höra hur politikern Mona Sahlin känner sig förföljd och att ingen kan föreställa sig hur det känns, då blir jag förbannad, riktigt förbannad!  Det finns massor av människor som är förföljda eller känner sig förföljda. Hon kan omöjligt lida av denna uppståndelse, för hade hon gjort det så skulle det stannat vid Tobleroneaffären. Jag menar det blåste ju väldigt hårt då, då var hon väl verkligen förföljd? Hon som tycker att det är kul att betala skatt, varför har hon skatteskulder? Varför betalar inte hon parkeringsböter, eller varför får hon ens parkeringsböter? Jag menar, vill man att folket skall ha förtroende för en så får man inte ens en bot. Så är det bara. Hur tänkte Mona när hon skrev ett intyg på att livvakten tjänade 120 000:- i månaden? Tänkte hon ” självklart skall grabben ha en lägenhet för tio miljoner, jag hjälper honom på traven” Det rimmar väldigt illa i mina öron. Hon har gjort medvetna felaktiga val om och om igen.

Jag själv  anser mig inte ha något val, vill jag hänga med ett tag till är det  bara att tugga i sig sina piller och få biverkningarna på köpet även om Försäkringskassan tycker något annat.

 

Annons

Hjälp jag är en curlingförälder!

Ett år gammal krönika men lika aktuell nu… Turné på gång för de små liven. Frågade

de föräldrarna innan de bokade Stockholm en fredag och Göteborg på lördagen? Nej! Ordnar vi detta? Ja! Är det lätt att hitta en helg för att umgås med andra i sin egen ålder? Nej?

Hästfolk:

Du som alltid avskytt hästar är nu expert på vad alla pryttlar heter, köpt en stor bil med dragkrok för att kunna frakta runt de illaluktande barnen i bilen och med deras hästar i efterföljande finka. Du känner dig hatad av andra bilister eftersom ni åker i klunga till olika tävlingar. Från att ha haft dille på att shoppa kläder och skor är det ett minne blott. Varför köpa skor som man inte kan mocka i eller stå med på stallbacken? Kläderna skall numera vara sköna, praktiska och torka snabbt. Eftersom du jämt står och fryser på tävlingar så innebär det att garderoben är nu full med fleecetröjor och rejäla jackor ämnade för regn, blåst och hästskit. För övrigt om du mot förmodan skulle få för dig att köpa något snyggt till dig själv så kan du ge dig attan på att det sammanfaller med att ridstövlar etc är för små. Det finns inga pengar kvar. Pengarna går till hö och utrustning. Hästarnas kvadratmeterhyra är att jämföra med en lyxig lägenhet i innerstan. Er säsong tar aldrig slut, den bara pågår och pågår år ut och år in tills dottern eller sonen för den delen får för sig att det är roligare med killar och tjejer och börjar smygsupa som de andra barnen. I smyg drar du en lättnadens suck då du helt plötsligt har 4000:- mer på kontot, varje månad. Du slipper umgås med Rosamundas mamma som är odräglig eftersom hon pratar hela tiden… Om Rosamunda. Rosamunda är ett underbarn, är Sveriges nästa Malin Baryard, har A i alla ämnen och vill bli veterinär när hon blir stor. Din dotter hankar sig fram i skolan och har inga ambitioner alls.


Och så har vi fotbollsföräldrarna: 

Där är ju hela sommaren förstörd och framförallt vecka 29. Finns ingen annan på dessa föräldrars arbetsplats som kan få semester den veckan för då är det minsann Gothia Cup. Hela familjen förväntas dela det stora intresset och äldre och yngre syskon mutas för att överhuvudtaget följa med. De yngre går att muta med Liseberg medan den äldre mutas med cash. Här talar man om laganda men föräldrarna står och skriker åt domare eller andras ungar som är blindstyren, fetton, såll eller andra ”uppmuntrande” kommentarer. När det fotbollsspelande barnet i familjen drar på sig en korsbandsskada inför säsongen skriker far i huset , neeeeeeej! Mor torkar svetten från pannan och drar en lättnadens suck med ett visst dåligt samvete och börjar genast fundera på ett handikappvänligt resmål där man lätt kan ta sig fram på kryckor.

Hockeyföräldrar:

Hela vinterhalvåret är det träningar och cuper. Föräldrarna verkar nära en inre dröm att just deras telning skall bli nästa Foppa eller Kim Martin. De är ständigt bleksiktiga och D-vitaminfattiga eftersom de står och fryser i ishallen varje kväll. De som har döttrar måste antingen ta tjänstledigt eller vara uppe sent på kvällarna eftersom tjejerna får alltid de sämsta tiderna i hallen. Dessa ungar är överrepresenterade när det gäller mopedbilsägande. Är det för att de har det bättre ställt än alla andra?  Nä, min teori är att man i själva verket hatar att stå i ishallen inomhus och frysa fötterna av sig för att se hur ens lilla gullunge blir inskickad i sargen eller  får en skridsko i knävecket. Man belånar därför huset eller vad man nu har med ytterligare 200 000 och hoppas att det var välinvesterade pengar. Att just de har begåvats med Sveriges nästa Foppa och att han kommer återgälda allt.

Förberedelser inför skolavslutningar och studenter:

Här är det ingen hejd på vad som krävs av föräldrarna. Ingen vill verka sämre än någon annan förälder. Spelar ingen roll om ungen tillbringat mer tid i sängen än i skolan, nädå, det skall ändå ”firas”. Du måste vara ute i god tid, gärna i januari för att det skall bli den ultimata happeningen. Det skall fixas käcka plakat med foto på sonen/dottern som tagits 15- 20 år tidigare. Här gäller det att tänka till. Det i dina ögon det roliga kortet, när sonen krystande lägger sin första kabel i pottan, kan lägga total sordi på studentfirandet. Nej här får det vara så neutralt kort som möjligt, om det nu går att hitta. De springer ut på trappan, glada över att det är över. Det vimlar av släktingar med plakat, rosor, champagne och söta nallar. Trängseln är värre än på en Rolling Stones konsert. Trots detta, från trappan, lyckas de urskilja ”sitt plakat” med i deras ögon en vidrig bild på sig själva.  Resten av dagen snurrar tankarna i deras huvuden, vilka hann se deras plakat?

Emellertid så är det inte bara studentdagen som kostar pengar och engagemang.  Detta föregås ju av en bal där tjejerna helst skall ha skräddarsydda blåsor och sönerna kostymer eller smoking. OBS! Det måste vara en annan kostym på själva skolavslutningen, andra skor osv.  Villfarelsen om att söners studenter är billigare har jag blivit varse om.   Sedan tillkommer detta med transporten till balen. Många verkar haft en raggare i umgängeskretsen, det spelar ingen roll om man inte haft kontakt på tretti år men när dottern skall på bal skall det vara flott. Då ringer man Bengan, kallpratar och avhandlar de gångna tretti åren för att slutligen komma fram till själva ärendet, nämligen transporten av några små söta tjejer som skall göra storstilad entré till balen. Det går även bra med limousine eller någon annan fräsig kärra. Det går inte bra att som inre befäl hos polisen beordra kollega med piketbuss att frakta ungdomarna till balen. Därifrån går det bra, om det nu är i tjänsten så att säga. Ej heller andra utryckningsfordon.

Nåväl efter tjurrusningen på trappan och de obligatoriska överlämnandet av de sidenbandsklädda champagneflaskorna, nallarna och rosorna får du som förälder baxa dig ut i från trängseln för att sedan stressa hem för att lägga sista handen vid den mottagning som förberetts under flera dagar (månader om du räknar in planeringen). Du hinner inte mer än att komma hem så kommer även dina föräldrar, med respektive och inte nog med dina svärföräldrar!  Två timmar för tidigt! De tre fruarna propsar på att få hjälpa till men är mest i vägen.. Du längtar efter att svepa ett glas rött men eftersom klockan bara är ett på dagen och din pappas nya fru inte direkt spottar i glaset vill du inte ta risken att hon blir plakat innan mottagningen. När ynglingen (studenten) äntligen kommer hem ett par timmar för sent är dock han plakat. Efter att ha avlägsnat de tomma champagneflaskorna, rosresterna och nallarna ser du att där även finns vodkaflaskor, vilket förklarar det dåliga skicket på sonen.
Musikerföräldern:

Det är spelningar var och varannan helg och är det inte det så är det konserter man bara måste gå på då det är sista gången bandet spelar. Följaktligen blir biljetterna snordyra så du måste skicka till lite pengar till den plus boende etc.  Det är dock aldrig sista gången de spelar! De kommer inte sluta spela förrän de lägger näsan i vädret! Då din egen  lilla rockmusiker och bandet har spelningar måste de skjutsas. Har du tur får du reda på i tid att just du är den utvalde att få köra till Umeå,  i värsta fall dagen före. När du ändå skjutsar så vill du  ju givetvis kolla när de spelar. Men se det vill inte de. De tycker helst att man kan hålla sig i en utkyld bil på parkeringen och vänta. Där har jag dock satt ner foten, givetvis skall morsan in till varje pris och kolla. Det värsta är att jag kan inte gömma mig i någon folkmängd precis för i den här genren (punk). Så är det i regel bara de andra bandens medlemmar och arrangörerna som tittar (studsar) Således får jag alltså onda ögat från scenen så fort jag kommer in och vill värma mina fötter. Att få detta band till att sänka sig till att repa in några gamla godingar för att glädja en mor på hennes 50-års kalas finns inte på kartan!

På min tid fick man inte skjuts en meter ens, antingen liftade man eller åkte tre på moppen. Med föräldrarnas goda minne. Vi hade inga mobiltelefoner så vi var helt okontaktbara.  När föräldrarna trodde att man var hos käcka Eva och firade midsommar så var man i själva verket i Tylösand utan en krona på fickan. Om man mot förmodan fick ta in någon kompis hemma så höll man sig på sitt rum.

Jag vill inte påstå att det var bättre förr men nog fasiken gick det att planera in ett 50-årskalas!?

Som sagt 1 år gammalt, nu är jag snart 51. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Istället för ett kalas har jag uppvaktats från mars till november med flera kalas och middagar! Tack alla häst, hockey, slalom, studentplanerande och musikerföräldrar för ett fantastiskt 2017!