”Roliga klipp” skvaller och elände!

Ligger i sängen och snorar. Det enda jag orkar att göra är att bläddra fram och tillbaka i de ”tidningar” jag har på min surfplatta. Detta sker med otäckt täta intervaller, ja så pass tätt att inga nyheter av något värde hinner komma in i blaskorna. Ligger således och funderar på detta en stund och går in igen i en av de två stora såkallade kvällstidningarna. Den här gången för att pejla av hur mycket av det som skrivs där verkligen är nyheter.

En ”förstasidesnyhet” är tydligen så het så man kan se den på ”TV” Jag citerar rubriken ”Moa städade kylen-nu gör bilden succé på nätet” med det lite kittlande tillägget ”Ser du detaljen i Moas kylskåpsbild som får så många att skratta” Tja, tänker jag, det vill man ju, speciellt när man ligger här och snorar och inte orkar något annat. Genomlider så reklamen för att slutligen komma fram till klippet som skall få mig att skratta. Händer ingenting, jag ler inte ens inombords. Förstod faktiskt inte hur det gick till. Moa får alltså för sig att göra rent sitt kylskåp som i mina ögon redan var imponerande rent. Hon gör rent det framför en kamera för att det är värt att dokumenteras och då upptäcker hon två burkar fastfrusna i väggen så att de liksom svävar i luften. Ti hi ti hi tänkte hon då och tog fram kameran för att föreviga detta.

Jag sitter som en fågelholk i sängen och funderar på vad som var poängen med den lilla snutt.  Var det för att det bara satt fast två burkar? Jag är inte stolt över detta men när jag rengör kylskåpet så förutom burkar brukar det sitta fast  morotsblast, kruksallad, clementiner, påsklämmor  och annat smått och gott. Eftersom  vår kylskåpsdörr inte är självstängande som vissa tror i detta hushåll  tjälar  det således fast prylar på väggarna. Nästa tanke blir, vem valde att publicera den? Finns det överhuvudtaget utbildade journalister anställda på dessa tidningar?

Jag är så urbota less på att läsa riktiga men hemska nyheter om dödsskjutningar så jag öppnar  inte artiklarna längre och kollar var det skett. Jag förstår ändå att det är i Malmö, Stockholm eller Göteborg. Jag mår fysiskt illa när jag läser och ser artiklar och foton från krigshärjade Aleppo. Jag får Ågren över att ha mulat i mig fel sorts pepparkakor och får reda på att jag därmed bidragit till regnskogarnas skövling. Är det då så konstigt att jag och många med mig går på dessa rubriker som lurar oss att tro att vi skall få skratta mitt i allt elände?

Jag vill alltså inte läsa hemska nyheter, vare sig inrikes eller utrikes. Jag har inget intresse av familjen Khardashian eller huruvida Ronaldos fru gillar fotboll eller inte. Jag skrattar uppenbarligen inte av de såkallade hejdlöst roliga klippen. Jag struntar i kungahuset. Finns bara ett att göra. Jag raderar bägge apparna nu på en gång, på alla enheter, men vänta vad är det här ”Edward Bloms jullåt knäcker stjärnorna” kollar den först. Farväl E och A, jag kommer inte att sakna er!

Annons

Flow i vardagen 

Det behövs inte mycket för att glädja mig numera. Förra veckan kände jag ett extremt motstånd när jag skulle kliva upp. Maken och tillika hundförare på morgnarna befann sig på tjänsteresa. Mörkret var och  är obarmhärtigt och vi har ingen snö som ljusar upp tillvaron, bara blankis så långt ögat kan nå. När jag låg där i min varma säng och funderade på i vilken ordning jag skulle lägga upp morgonen så somnade jag om vilket aldrig brukar hända. 

Vaknar lite senare med ett ryck och inser att nu är det bråttom. Får prioritera bort morgonduschen, snor ihop håret..och det ser riktigt bra ut, det brukar aldrig hända det heller efter så många dagar utan schampo. Spejar runt i huset för att se var vår lånehund kan tänkas ha kissat i natt och tro det eller ej! Han har inte kissat inne i natt och det brukar alltid hända. Klär på mig och drar på mig mina älskade broddskor för att hundarna skall få göra sitt och det gör de! Inom två minuter… Och de vill gå hem, de är nöjda. Det brukar aldrig hända. Plockar med mig morgontidningen in och inmundigar min stående frukost sedan 45 år tillbaka och minsann, kan det vara möjligt? Jag behöver också gå på huset och det nu på en gång! Detta händer verkligen aldrig! Nödigheten brukar istället dyka upp på jobbet och där finns inte tiden för att uppsöka en toalett så man brukar känna sig tämligen uppkörd innan arbetsdagen är slut. Efter avslutat toabesök känns dagen ganska lovande, slänger en blick på klockan och inser att nu kommer jag inte hitta nån P-plats i garaget på jobbet varför jag ringer och förvarnar om att jag blir sen. Med min lilla bil kan man ha tur, men nu har jag makens gigantiska bil och sjukhusets P-rutor är så små så att det måste vara en stolpplats för att bilen skall få plats. Tar en sväng ned i garaget ändå och minsann åker inte en bil iväg när jag kommer från en stolpplats. Det händer så sällan så att jag kan inte ens komma ihåg sist det hände. Rattar in schabraket, tar trapporna upp till mottagningen, anländer 5 minuter före utsatt tid. Jag känner efter och tänker ja jävlar, det här måste vara ett så kallat flow jag precis har upplevt.